Genom möten väcks tankar hos mig och under denna vecka, just genom ett möte kom tankarna – Vem tar hand om medlaren?
Det finns människor som nästan reflexmässigt kan känna in stämningar i rummet och som med lätthet tonar in på andras behov. Den som i konflikter håller ihop när andra tappar fotfästet. Som håller ljuset när andra ser mörkret.
Jag är en av dem, och saken är den att jag trivs ofta där. Det är inte bara en roll, utan det är en del av vem jag är. Genom läran om astrologin och Human Design har jag förstått att jag är född med en omfamnande energi. Och att jag lär genom relationer…
Min livsläxa fick ett genombrott genom min utmattning, då fick jag tid att stanna upp och reflektera. Att i stillhet lära mig att sätta mjuka och tydliga gränser mellan att säga ja eller nej. Utan dåligt samvete.
Detta inlägg är inte tänkt att handla om mig, istället vänder jag mig till alla som läser mina ord. Som en liten påminnelse, en reflektion över att; Om man är den som ”brukar kunna hantera”, då är det lätt att folk glömmer bort att man också är människa.
”Den som håller andras hjärtan i sina händer behöver också få vila i någons famn”
Att vara den som andra lutar sig mot, kan ofta bli ens identitet. Hos andra men också som en invand sanning hos dig själv.
Fina du som läser, att ha en mjuk energi betyder inte att man är oändlig, för enkelriktad omtanke är inte ett outtömligt flöde. Tro mig.
Till dig som känner igen dig – Glöm inte dig själv.
Till oss alla – Tacka henne. Se honom… håll också dem. Ta inget eller ingen för givet.
Som alltid, vill du dela mitt inlägg då blir jag glad. Kanske har du någon vän som inte följer mig som behöver höra just de här orden 🌸
Kram Anki
