Hej finaste du ❤️
Nu har det tagit ovanligt lång tid att skriva ett blogginlägg… men orden har inte infunnit sig. Eller orden har infunnit sig men jag har vägt dem på en skör guldvåg, som resulterat i… ingenting. Ett tomrum. Med efterföljande inre frågor – Vem är jag om jag inte längre kan formulera mina ord till skrift. Vem är jag om jag inte längre känner kreativitetens lustar och glädje? Vem är jag om jag inte får ta plats i livet, på mitt sätt?
Minns du när jag skrev i ett tidigare inlägg att det är oerhört mycket som pågår energimässigt under 2025. Väljer vi att våga utvecklas och omfamna transformationen – till hösten kommer vi knappt känna igen oss själva… Men jag var inte alls beredd på det djup som faktiskt pågått inom mig.
En del av polletten trillade på plats efter en film som fick mig att stanna upp och känna. Den andra delen av polletten kom i mitt fördjupande av min astrologikarta. Plötsligt förstod jag varför jag gått lite vilse, känt självtvivel och tomhet. Jag hade balansen men tappade den, då något yttre triggade mitt inre. Jag började tvivla och ifrågasätta mig själv.
I filmen som jag såg pratade de om ”kanske-mannen” – han som till slut stod där med en tom livskorg, för han kunde aldrig bestämma sig. Jag kände hur filmen landade i mig. Jag vill inte vara en ”kanske-kvinna”, jag vill vara en ”jag-lever-nu-kvinna”.
När filmen var slut satte jag mig ute på min inglasade balkong, drog koftan tätare om min kropp och tittade upp mot en stjärnklar hösthimmel. Hörde hur någon viskade:
Stjärnorna och planeterna rör sig, oavsett om du följer med eller inte.
Men jag vill ju följa med i dansen…
Min ascendent i Vågen längtar efter balans, harmoni, och skönhet. Mitt emot, i opposition har jag descendenten i Väduren som ropar efter handling: ”Lita på elden inom dig, du vet mer än du tror. Hoppa! Våga! Gå framåt! Gå först!”
Och där, i mötet mellan Vågens mjukhet och Vädurens mod (där jag också har Chiron, mina djupaste själsligaste sår), har det pågått en transformerande resa.
När jag tittar upp mot stjärnhimlen som dansar på himlavalvet blir jag påmind om att jag också är en del av något större.
Så jag väljer
- Att säga ja till det som känns nyfiket, glädjande och levande
- Att uppleva, känna, förkroppsliga och smaka på livet
- Systerskap som omfamnar och lyfter
- Att leva – för att jag kan
Jag vill leva som om varje dag vore ett samtal med stjärnor och planeter.
Efter en höst som nosat ganska ingående på mina skuggsidor, välkomnar jag november där insikter omformas till handling. Jag känner redan nu gnistan formas till en sprakande eld. Med nyförlösta och kärleksfulla myrsteg klättrar jag upp på banan igen – med hjärtat som kompass. En ljuuuvlig och varmt välkomnande känsla vill jag medge.
Så fina du. Lev, känn och säg ja till livet – för att du kan. Lyssna på hjärtat som viskar ”Jaaaa, va spännande! Dit går vi”.
Varmaste novemberkramar från mig till dig 🍂
Anki
YOUTUBE – Vill du luta dig tillbaka, blunda en stund och bara lyssna på dagens inlägg, välkommen in på min YOUTUBE kanal Inlägget är 5:36 lång, gratis att lyssna på och med samma rubrik som ovan – Samtal med stjärnor och planeter ✨Klicka på länken så kommer du direkt dit ✨
——————-
INSPIRATIONSBREV – För mer stöd, vägledning och inspiration på din livsresa. Vill du få bloggtexten direkt till din e-post + extra bonus varje vecka? (Extra bonus innefattar allt från kort vägledning för veckan som kommer, till specialerbjudanden, ibland sker också utlottning av gåvor). Signa då upp dig på mitt INSPIRATIONSBREV som är helt kostnadsfritt för dig att följa.