När jag skriver detta inlägg är det tidig nymånemorgon. Jag har precis hämtat min dator och min morgonkopp med kaffe och satt mig till rätta i sängen, under täcket igen. Det var länge sen jag satt med kaffe och dator i sängen och idag gjorde jag det tillsammans med orden – För att jag kan. Ett mantra som gått hand i hand tillsammans med mig den senaste veckan. En påminnelse om att jag inte måste. Inte heller för att någon annan förväntar sig det. Utan för att det bor en kraft inom mig som vill. Som längtar. Och för att jag fysiskt och mentalt helt sonika också kan.
Det var så mycket som hände energimässigt förra veckan. Inte ”bara” Kundalini aktiveringen som var oerhört kraftfull, utan också andra personliga händelser som satte livet i lite gungning. Allt detta tillsammans med Venus aspekt till andra planeter på himlavalvet, som nu också dansar i Nymåne-Vågens energier. Relationer, grundvärderingar, balans och harmoni.
Jag har gått lite vilse, tappat inspirationen och gnistan och istället väckt en strimma av överrumplande tvivel… eller kanske är det ett tomrum, i väntan på att något nytt ska få ta plats i livet. Något jag omedvetet släppt taget om… Eller är det förklimakteriet som visar sig, jag är ju trots allt snart 54 år… Listan av det mänskliga gissandet kan göras lång, så jag stoppar här.
Men mitt i allt detta – när tvivlet, tomrummet knackade på och inspirationen verkade ha smugit ut bakvägen – så landade jag i något viktigt under min soliga skogspromenad igår. Ett löv släppte taget om sin gren och kilade sig beslutsamt fast mellan mitt vänstra öga och mina glasögon. Jag lyfte upp det gyllene lövet och log i hela kroppen när jag såg det vackra hjärtat mitt i allt det gula.
Där och då påmindes jag om att även det vackraste trädet tappar sina löv. Inte för att det har gett upp, utan för att det vet – Det vet att det finns en tid för att blomstra, och en tid för att släppa taget. Utan kamp. Utan tvivel. Utan ifrågasättande. Med en mjuk suck av tillit.
Senare på kvällen satte jag mig i soffan, blundade och frågade mitt intuitiva jag – vilka dofter behöver jag nu. En kort minut senare spreds dofter från jasmin, bergamott och apelsin i min lägenhet. En doftkombination som talar direkt till hjärtchakrat och solar plexus.
Jag är fri att vara den jag är – i lek, kärlek och sanning
Så jag skriver, sörplar mitt kaffe och känner hur gnistan sakta tänds igen.
Tack kroppen, tack känslorna, tack tvivlet som visade vägen tillbaka till tilliten.
Finaste vän om det dyker upp ett tvivel någon gång inom dig, hoppas jag att du minns detta inlägg. Mins att tvivel ibland bara är skuggor som dansar innan solen hinner fram.
Ta hand om dig och njut av höstvindarna, inte för att jag skriver orden, inte för att du måste – För att du kan 🍂💛🍂
/Anki
Vill du luta dig tillbaka, blunda en stund och bara lyssna på dagens inlägg, välkommen in på min YOUTUBE kanal Inlägget är lite mer än fem minuter, gratis att lyssna på och med samma rubrik som ovan – När löven faller och hjärtat vaknar ✨Klicka på länken så kommer du direkt dit ✨
——————-
Vill du få bloggtexten direkt till din e-post + extra bonus varje vecka? (Extra bonus innefattar allt från kort vägledning för veckan som kommer, till specialerbjudanden, ibland sker också utlottning av gåvor). Signa då upp dig på mitt INSPIRATIONSBREV som är helt kostnadsfritt för dig att följa.