Har du tänkt på att när man ser sina skuggsidor, medvetet tittar och processar sina livsmönster så upplevs de oftast som större och starkare när de är på väg att släppa taget. Påminn dig själv då att – This to shall pass.

Jag är inte astrolog men jag har förstått att Saturnus energier har petat ordentligt på mig och många andra under en tid. Förändringens vindar har på djupet ruskat om för att vi nu ska välja våra sanna vägar att gå i livet. Den som är lättare, roligare och mer lekfullare än tidigare. Jag har lyssnat och följt min intuition men hej och hå den här känslomässiga berg-och-dalbanan var jag inte alls beredd på 🙈

Som mitt dagliga sällskap och dreamteam under den här tiden har jag burit med mig tre kristaller. Seleniten som en hjälp att skydda mitt energifält och att landa i nuet. Rökkvartsen för att hålla mig jordad och omvandla negativa energier till positiva. Rosenkvartsen som hjälp att öppna upp för sann och äkta kärlek, till mig själv och andra.

I början kändes vägen som att glida över en räkmacka, lekande lätt med en känsla av glädje i kroppen. En klar och tydlig intention, känsla och riktning – dit ska jag. Men efter ett tag började kommentarer droppa in från några relationer i mitt liv, kommentarer som tillslut gungade till i mitt härliga flow.

”Du var roligare förut”. ”Du tänker bara på dig själv nu”. ”När ska du bli ditt gamla Anki?”

Det jag inte tänkte på var att i förändringen som jag gjort med Kärlek och omsorg till mig själv, har inte alla mina relationer riktigt hängt med på i utvecklingen. Jag som tidigare gett mycket av mig själv, min tid och energi utan att be om något tillbaka, klart det känns konstigt och obekvämt för andra när jag nu sätter gränser. När det gamla och invanda inte längre är som förr.

Kommentarerna väckte dock en slumrande känsla av ensamhet. Som dessutom matades på vissa dagar av mig själv över livet som singel och inga barn…

Men det magiska är ju som jag skrivit om i tidigare inlägg:

>> Livet är en saga, en berättelse och i sagor kan man förändra <<

Jag har skrivit om min saga, tillåtit och bearbetat alla känslor som bubblat upp. Låtit dem alla få tagit både sin tid och sin plats. För jag vet, tar jag inte tag i känslorna nu så skjuter jag dem bara framför mig, tills jag behöver ta tag i dem senare i livet.

Vill berätta om en vacker dipp som jag hade en kväll. Kände mig ganska ensam, när jag plötsligt hörde knackningar på min dörr. Där står min underbara granne med en nybakad bulle, en fruktskål och ett vackert leende över ansiktet… Ett godisfat till mig, som en påminnelse från Universum om att jag inte alls är ensam. Vackert, eller hur 🧡

>> Vi människor har fått gåvan av att känna känslor som kommer och går, därför får vi inte slå på oss själva om en dipp kommer – Det är det som gör oss mänskliga, att känna <<

Har du en tung känsla i kroppen just nu som inte riktigt vill släppa? Vill du att vi hjälps åt att lätta på den? Jag är bara ett sms eller mejl bort.

Men här och nu kan vi tillsammans göra en kort övning – Placera båda dina händer mjukt över ditt bröst. Blunda, känn värmen från dina händer och följ dina andetag en stund, centrera dig. När du hittat din rytm, andas ut det tunga och invanda som du inte längre vill känna i din kropp. Se hur det fladdrar bort från dig i varje ut andetag. När du efter en stund känner att inget tungt kommer, andas då in det mjuka, Kärleksfulla och allt det vackra som du vill känna och uppleva. Låt den känslan och värmen fylla hela ditt pulserande hjärta som sen vibrerar ut till hela din kropp och ditt energifält. Visualisera sen en kupol över hela dig – this is your space.

Så inom, så utom. Du är här för att glittra och lysa som en stjärna ⭐

All lycka och Kärlek till dig ❤️

//Anki

Vill du få mina inlägg direkt till din inkorg? Anmäl dig då HÄR.