Idag vaknade jag onödigt tidigt och med orden – Love is not what you say, love is what you do – snurrandes som en LP skiva i huvudet. Jag låg kvar i sängen och funderade på orden då en annan tanke dök upp, det måste vara en konst att vara en man i det här samhället som vi lever idag.
Vi är på något sätt, mer eller mindre, medvetna om att vi alla kan förändras om vi själva vill. Men med den djupt rotade patriarkala bakgrunden av vad som representerar ”egenskapen” av att vara man – stark, inte prata känslor osv. måste det vara en balansgång och uppförsbacke för alla de män som faktiskt vill ta ett steg bort från den fyrkantiga normen.
Om vi exempelvis tar detta med känslor. I grunden handlar det om hur vi har lärt oss att hantera våra känslor, och nu menar jag de djupare känslorna som många ogärna pratar om.
Traditionellt har män inte fått träna sig på att prata känslor. Om vi tar som exempel, ramlar de så ska de skyndsamt resa sig upp, bita ihop utan att fälla en tår. Medans vi kvinnor får sitta kvar och gråta och bli omkramade och tröstade. Vi får berätta om vart det gör ont och hur det känns. Vi kvinnor får med andra ord redan som liten lära oss att leva ut alla våra känslor och dessutom även sätta ord på dem, till skillnad från män som instinktivt får lära sig att trycka undan dem.
Däremot ser jag att det finns en vilja till en förändring till dagens barn. Pojkar har idag helt andra förutsättningar med mer medvetna föräldrar. Föräldrar som pratar mer öppet och accepterande att det är okej att känna. Jag blir glad av tanken att de unga männen därför har en helt annan utgångspunkt i att visa sin sårbarhet idag.
Jag läste i en neurotidning för ett tag sedan att det finns hjärnforskning som visar på att känslor vi trycker undan förstärks inom oss, i form av frustration och stress i kroppen.
När jag skriver orden känns det tungt i hjärtat. Tänk alla de män som vill prata och leva ut sina känslor men som känner den yttre påfrestningen av att trycka undan dem… för att de just är män. Tänk alla de män som inte har fått lära sig att sätta ord på sina känslor… Hur gör man?
Är det inte dags att byta perspektiv på vad som är manligt och kvinnligt? Kan vi inte bara närma oss en känsla av jämställdhet och samhörighet – vi är alla människor med rätt att känna alla våra känslor, oavsett kön.
Är du man och det väcktes något inom dig när du läste mina ord, då vill jag tipsa om kursstart Andlig Coach för män. Startar 12 april.
Vill också tipsa om ett tidigare inlägg – Kärlekens språk. Vilket Kärleksspråk talar du?
Ta hand om dig och varandra. Nu ska jag fixa det sista innan det är dags för mig att åka upp till Harmoni Expo i Solna. Där står jag och resten av mitt andliga coachteam, kom gärna fram och prata en stund. Du hittar oss i Hall AB på rad 11b.
Kram från mig som har ett starkt känsloregister, och som gärna sätter ord på dem istället för att hålla dem inne ❤️
//AnnChi
Vill du få mina inlägg direkt till din inkorg? Anmäl dig då HÄR.