Bilden du ser ovan är fotad från en tunnel här i Skövde. Jag var ute och gick under dagen på nyårsaftonen när orden i vänstra hörnet, längst upp fångade min blick. DU ÄR NU. Ett minne och en låt väcktes till liv.
Jag mindes när jag första gången hörde John Lennons låt – Imagine – när han sjöng orden…
” You may say I´m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you´ll join us
And the world will live as one…”
Jag var 14 år och grät när ljudvågorna dansade ut från pappas radio ute i verkstaden. Jag grät för orden landade så djupt i mitt hjärta. Det kommer till och med tårar nu när jag sitter här med datorn i mitt knä och skriver orden och minns tillbaka. Pappa såg att jag grät men han förstod inte varför, han frågade inte heller men han la sin varma hand på min rygg och lät den ligga där tills mina tårar slutade att rinna.
Jag har alltid varit en drömmare, haft en känsla och en tro på en immateriell värld. Att allt är levande, från små pappersbitar till gråstenar ute på gården. Allt har energi.
Jag har också känt andras känslor, men inte haft någon runt omkring som kunnat förklara och vägleda. Jag har därför varit oerhört förvirrad, vilsen i en känsla av ensamhet.
Därför kan jag idag känna en kärleksfull tacksamhet över att min utmattning kom och stoppade mig under ett tag. Så jag fick andas, landa och hitta tillbaka till den jag är – inners inne.
För mig som har mitt andliga tänk om energier och en immateriell värld kan det ibland vara oerhört tufft att följa min dröm, att följa mitt hjärta. Där tvivlet väcks genom att bli ifrågasatt, för hur förklarar man känslor och energier för någon som inte vill förstå? Det är ju inget fysiskt man kan ta på.
Min kropp och min känsla säger att jag ska följa den stigen, men samhällets regler och normer säger att jag ska gå åt ett annat håll…
Under helgen satt jag och tittade på en dokumentär på svtplay – Husdrömmar dokumentär -. Ett ungt par hade köpt en buss som de renoverade, med en önskan om ett friare liv, en väg ut ur ekorrhjulet.
I ett klipp satt de vid ett köksbord och samtalade med den unga mannens föräldrar. Mannens pappa uttrycker orden – Man kan ju ha en dröm, men någonstans kommer ju verkligheten ifatt en. Vilken tung klump i hjärtat jag kände av pappans ord. Men sen vänds kameran om mot den unga mannen som svarar sin pappa – Men det är också ett risktagande att skjuta upp sin dröm. Sååå vackert och insiktsfullt svar! Japp, mina tårar kom 💜
Ingen vet vad som händer imorgon, om en vecka eller tio år…
Livet är nu. DU är nu.
En varm och kärleksfull påminnelse till oss alla.
All lycka och Kärlek till dig ❤️
//Anki
Vill du få mina inlägg direkt till din inkorg? Anmäl dig då HÄR.