Min mamma brukade säga att jag var född under en lyckostjärna och skulle hon kika på min födelsekarta idag, då skulle hon få se hur rätt hon faktiskt hade. Jag har Solen, Merkurius och självaste lyckoplaneten Jupiter i mitt zodiaktecken Skytten.
Förra veckan när jag låg sjuk och kände mig lite under isen. Ni vet när man känner sig så där ensam, transparent med en längtan om att få bli ompysslad… då saknade jag min mamma oerhört mycket och minnen på henne tittade fram inom mig.
Även om vi inte alltid tyckte lika så förstod hon mig. När jag var i tystnad så behövde jag få vara i tystnad och hon tillät mig att få vara det, i tillit och i Kärleksfull respekt. Men med dagens teknik vet jag att hon hade skickat ett sms. Inte för att berätta vad som pågår i hennes liv utan för att checka in hur jag mår då och då. Säkert med något visdomsord som hon frikostigt brukade strössla omkring sig. Som till exempel;
Hellre en fågel i handen än tio i skogen…
Vi är inne i en enorm förändringsprocess just nu, både individuellt och kollektivt. Runt omkring mig har jag sett en mix av förvirring, sorg, drama och konflikter… men jag har försökt ”suttit still i båten” så att säga. Så där som jag brukade göra intuitivt redan som barn.
Nu handlar det inte endast om min energikänslighet, om mina planeters positioner i min karta, mitt sätt att processa utan nu handlar det också om året 2025 – Eremitens år. Ett år då vi ska dra oss lite undan för att kunna släppa taget om det som inte längre ska få ta plats i våra liv.
För visst har det hänt massor även inom mig, i det tysta.
Jag fick en fråga för ett tag sedan från en kvinna – Om du skulle få tillbaka dina vänner och bekanta som valt att kliva av ditt ”tåg” sen du på djupet började din inre resa, skulle du ändra dig till ditt dåtida Anki?
Svaret min vän fick var ett rungande sjungande – Absolut inte – med ett efterföljande mjukt skratt 😊
Visst är det märkligt det där – hur människor ibland drar sig undan när man börjar leva mer i sin sanning. Som om min inre kompass plötsligt började peka mot en avlägsen ö de inte längre har biljetter till. Men vad är alternativet? Att krypa tillbaka in i en trång kostym som inte får plats med min själs resa? Nej tack.
I min tystnad transformerar jag gamla mönster, särskilt i relationer till andra… eller till min maskulina energi, att ta klivet fram med min kraft, med hjärtat som kompass 💚
Jag lämnar och blir lämnad, och det är okej.
När någon frågar mig om jag saknar de som valt att lämna mitt liv – Ja, det gör jag vissa stunder, visst skapar det ett tomrum.
Men jag saknar inte den version av mig själv som gjorde sig liten för att få stanna kvar i deras. Jag vet att tomrummet kommer fyllas upp av något annat som är i mer linje med mig och min energi.
Det handlar om att våga stå kvar i sin sanning, välja sig själv – med både kärlek och humor – och att lita på att själen vet vart den ska.
Alla går vi våra vägar, precis som det ska vara. Alla lär vi i vår takt och jag önskar dem alla Kärlek och Lycka i sina liv.
Men jag stannar inte tåget. Jag kör vidare – Med hjärtat som kompass och själen som lokförare. Tut tuuut!
Vill du luta dig tillbaka, blunda en stund och bara lyssna på dagens inlägg, välkommen in på min YOUTUBE kanal. Inlägget är under 5 minuter, gratis att lyssna på och med samma rubrik som ovan – Tåget rullar vidare med hjärtat som kompass ✨Klicka på länken så kommer du direkt dit ✨c
En varm och lång höstkram till dig från mig 🍂❤️
//Anki
——————-
Vill du få bloggtexten direkt till din e-post + extra bonus varje vecka? (Extra bonus innefattar allt från kort vägledning för veckan som kommer, till specialerbjudanden, ibland sker också utlottning av gåvor). Signa då upp dig på mitt INSPIRATIONSBREV som är helt kostnadsfritt för dig att följa.