Är mitt uppe i en flytt som egentligen skulle ske i december. Men livet händer och hux flux fick jag möjlighet att flytta in såååå mycket tidigare. Och snabbt går det 🙈 Fick nyckeln i min hand för exakt en vecka sedan och däremellan har jag varit på en inbokad resa till Västerås, där jag har träffat vänner och gått på Kristallmässan (mer om det i ett annat inlägg). Så nu i tisdags började jag packa och flyttlassen med bilen har gått varm…det är tur att det bara är en kort bit mellan lägenheterna och hiss i den nya. På lördag får jag hjälp med de tyngre möblerna… och sen bor jag där i min nya, ljusa, större, fantastiskt fina lägenhet med en mycket efterlängtad inglasad balkong… dessutom, penthouse apartment 💖 Det är bara till att bocka, niga och säga – Tack fantastiska Universum för din oväntade härliga plan, jag hänger med så gott jag kan.

Häromdagen råkade jag tappa en pärm så en sida föll upp. Det var en sida från en e-bok som jag skrev för många år sedan. Och vet du, min första tanke var att jag ville dela den med dig. Varsågod, här kommer den. Till dig från mig.

När perfekt inte duger, vad gör jag då?

>> Mitt liv kantas av möten och lärdomar. Jag väljer att ta till mig allt jag kan lära <<

Varje kväll sätter jag mig ner en stund och reflekterar över dagen som har gått. Ett skönt sätt att landa i det som har varit. En kväll, efter en mycket stressad dag där i stort sett allting tog så mycket längre tid än jag trodde att det skulle ta, för inget blev precis som jag ville, skrev jag ner orden – När perfekt inte duger, vad gör jag då? –

Det som jag då syftade till ordet – perfekt – var ett silversmycke som jag putsat och filat på, men jag blev aldrig nöjd med slutresultatet oavsett hur länge jag satt där med min smärgelpinne och putsduk. Den var inte tillräckligt mjuk och välputsat. Den kändes kantig och ofärdig. Smycket blev inte som min inre bild ville att den skulle se ut eller kännas. Då jag visade smycket för min sambo blev han ärligt lite irriterad på mig och påpekade min inre perfektionist. ”Anki, nu får du ge dig. Den är ju helt perfekt.”

Hans ord och själva händelsen fick mig att fundera på vilka krav jag egentligen sätter på mig själv. Jag vet att jag är en högpresterande människa och vill göra bra ifrån mig, men hur ska jag göra så att prestationsskålen mäter lika mycket och inte tippar över så att det blir till en utmaning? Ett tråkigt krav på mig själv som i sin tur leder till en dålig självkänsla?

Jag kom fram till under min kvällsreflektion, jag hade under dagen glömt bort att pausa! Jag som trodde att jag blivit superbra på det! Det var en stressig dag med en fullbokad kalender. Att ta den nödvändiga återhämtningen hade jag ”helt enkelt” inte hunnit med. Jag hade glömt att ta en promenad, glömt att följa mina andetag och stilla mina tankar. Och när jag är stressad då blir ingenting ”perfekt”.

>> Jag tillåter mig att ta en paus. Att följa mina andetag och hitta tillbaka till min inre närvaro <<

Självreflektion

Hur är man när man är perfekt? Hur långt kan man gå för att känna att man är nöjd med resultatet och nöjd över sin prestation? När perfekt inte duger? Vad gör jag då?

Massa massa kärlek till dig från mig. Och du, nästa blogginlägg kommer från min nya ljusa lägenhet, kanske har jag suttit på min inglasade balkong och skrivit den till dig💛 //Anki

💚 Till KONTAKTSIDAN

💚 Vill du få Inspirationsmejl från mig en gång i månaden? Anmäl dig då HÄR

💚 Vill du få alla mina inlägg när de kommer, plus lite extra? Följ mig på Patrion – Livsenergi med AnnChi