Hej fina Du ❤️
Häromdagen satt jag uppkrupen i soffan, det regnade ute och jag smuttade på mitt nybryggda kaffe i min kopp med hjärtan på. I tystnaden lät jag tankarna vandra — till drömmar, livstro och relationer. Till kärlek och vänskap. Med vetskap om att vi är i en förmörkelseperiod med Solen i Fiskarna just nu.
Den eldiga Solen som belyser och förstärker Fiskarnas intuitiva och känslosamma energi får mitt hjärta att känna djupare än vanligt.
Jag sträckte mig efter telefonen på bordet och började scrolla genom kontaktlistan. En svag frustration växte inom mig när jag inte hittade numret till den person jag så gärna ville ringa. Jag hann till och med bli lite irriterad — både på mig själv och på Universum som inte verkade hjälpa mig så snabbt som jag önskade.
Då slog det mig. Telefonnumret jag sökte slutade fungera 2016. Numret till min mamma — som vandrade vidare det året.
Visst är det fascinerande att minnen och känslor ligger så nära. Trots att nästan tio år har passerat kändes längtan att ringa henne lika verklig som då.
Tänk också va många minnen vi går och bär på som vi inte är medvetna om. Minnen från tidigare liv som påverkar det liv vi lever idag. Men som du vet du som följer mig, min känsla är att minnen går att hela och läka, om man vill.
Istället för att slå numret och prata med mamma sjönk jag djupare ner i soffan, drog min rosa filt tätare om mina ben. Blundade och tog några medvetna djupa andetag… och lät mina inre bilder flöda fritt.
Jag ser hur jag och mamma sitter vid vårat runda bruna köksbord i vårat kök i Jormvattnet. Framför oss på bordet har vi några av pappas gamla slitna flanellskjortor som nötts genom hårt arbete i skogen, på åkern eller ute i verkstaden där han skapade gitarrer till försäljning och andra vackra ting i trä.
Vi håller varsin sax i handen och klipper tyget i långa remsor som ska få nytt liv som trasmattor. Remsorna ska nystas till mjuka tygbollar som mamma sedan använder i sin vävstol. Vi sitter mitt emot varandra och samtalar stilla om livet.
Efter en stund lyfter mamma blicken och möter mina ögon.
”Anki, varför skapar du inte ett par nya örhängen med färggranna naturstenar? Jag tror att det skulle lyfta dig i det du går igenom just nu.”
När jag öppnade ögonen igen gjorde jag som mamma alltid brukade göra innan hon började skapa sina mattor. Jag tog fram papper och pennor och ritade ett mönster — noggrant, så att båda sidor skulle spegla varandra.
Färgerna som kom till mig var gult, rosa och orange.
Naturstenarna som jag valde till mina nya örhängen:
- 💛Gul Kalcit – Självkärlek och Glädje.
- 🧡Orange Karneol – Passion och Attraktion.
- 🩷Rosa Rodonit – Hjärta och Relationer.
- 🌙Och i mitten av varje smycke en måne, som en påminnelse om närheten till min intuition.
Ja fina du, så där kan det gå till när jag skapar mina intuitiva smycken.
I stillheten fann jag inte bara närvaron av min mamma, utan också en påminnelse om att lyssna inåt. Att låta intuitionen visa vägen, även när vi saknar någon.
Och kanske bär varje smycke som vi väljer för dagen att ha på oss, en mjuk viskning från hjärtat. Vad tror du?
- Har du också minnen som vägleder dig i ditt skapande?
- Vad viskar din intuition till dig, just nu?
Tack för att du stannade till och valde att läsa mitt högst personliga inlägg.
Om min berättelse landade i dig får du gärna dela vidare så fler hittar till min sida 💚
Många långa och varma kramar, till dig från mig 🤗
Anki
💚YOUTUBE – Vill du luta dig tillbaka, blunda en stund och bara lyssna på dagens inlägg, välkommen in på min YOUTUBE kanal Inlägget är strax över 5:29 lång. Samma rubrik som ovan – ✨ Samtalet jag inte kunde ringa ✨Klicka på länken så kommer du direkt dit ✨
💚Jag tar tacksam emot en donation via swish 070-6520974. (Skriv ”gåva”), Tack 🙏
💚INSPIRATIONSBREV – För mer stöd, vägledning och inspiration på din livsresa. Vill du få bloggtexten direkt till din e-post + extra bonus varje vecka? (Extra bonus innefattar allt från kort vägledning för veckan som kommer, till specialerbjudanden, ibland sker också utlottning av gåvor). Signa då upp dig på mitt INSPIRATIONSBREV.
💚 Tidigare inlägg – Små förändringar, stora skiften