Häromdagen gick jag förbi ett gyllengult hav av maskrosor. Några stod i full blom och några stod kvar som små vita bollar då de blommat ut sen länge. De var i vilken sekund som helst redo att släppa taget om moderplantan, sprida vidare de frön som formats fram, bara den rätta vindpusten kom för att hjälpa dem vidare.

Jag kom på mig själv le när jag tittade ut över de små solarna som lös upp bland allt det gröna. Strax därpå började minnen dyka upp. Blandade minnen från barndomen.

Det är inte alla som vet att under mina första sex levnadsår växte jag upp i en miljö med droger, alkohol och misshandel. Dessa minnen har format mig till att inte våga ta plats, utan att istället anpassa mig, vara en peoplepleacer för att smälta in. Syns jag inte, hörs jag inte då finns jag inte och då rör ingen mig.

Det andra minnet som kom för mitt inre var en minnesbild då jag satt tillsammans med min fostermamma, ute på en av våra än så länge orörda ängar. Vi hade inte släppt ut kossorna ännu på just den ängen, så vart jag än såg lös gyllengula maskrosor. Även där stod några i full blom men också några utblommade, små vackra frön redo att släppa taget när som helst.

Mamma plockade upp en överblommad maskros och bad mig också göra så. Under guidning slöt vi våra ögon samtidigt, tänkte tyst en varsin önskan som vi hade i våra hjärtan och blåste sen ut önskan över maskrosen. Öppnade ögonen och såg hur alla magiska drömfrön dansade med lätthet ut i livet med vindens hjälp.

– Nu kan vi bara vänta på att våra önskningar ska slå in, avslutade mamma våran stund tillsammans på ängen.

Livets kontraster

Jag var ett maskrosbarn med svårigheter hemma under de första livsåren, men jag har klarat mig bra i livet. Ungefär som en maskros som kan växa upp genom de kargaste platserna, det till trots ändå fixar att fullkomligt slå ut i sin magiska kraft. Och som jag blommar och lever i glädje idag, 51 år gammal ❤️

Det tog sin lilla tid men ibland behöver det också få ta tid. Det viktigaste här är ändå att förmedla – Kan jag förändras så kan du.

Tacksam för alla med och motgångar. Tack för livet Här och Nu. Livets kontraster har format mig till den jag är idag. En kvinna som väljer att se livet som föränderligt. Full av Kärlek och Magi.

All Kärlek, till dig från mig ❤️

//Anki