Jag är fullkomligt medveten om att jag har gjort mer än vad min kropps energi klarar av sen midsommarhelgen. Därför kände jag starkt att jag behövde rensa och landa i mig själv under denna helg. Återigen, balansen mellan görande och varande… som är lite svår att fånga ibland.
Så när en vän frågade mig sent torsdag kväll – Hej Anki, jag har hyrt en stuga strax utanför Helsingborg som ligger nära havet. Vill du komma och umgås och bo? Då jublade hela min kropp ett JAAA! När något är rätt för mig då bubblar och ler hela min kropp!
Jag avbokade med lätthet alla mina ”måsten” som jag planerat in under helgen, och det är ovanligt för mig. Har jag lovat något så håller jag det. Men när den sista bekräftelsen på ett inbokat ”måste” kom fredag förmiddag, kom en lättande suck ur min mun. Som ett sista bevis på att jag tagit rätt beslut. Jag packade bilen med mina redan färdigpackade väskor sen kvällen innan, och susade ner mot min vän.
Och som jag har njutit och bara varit!
Off-line på sociala medier och telefonen på ljudlöst.
Vi har ätit och druckit gott, skrattat mycket, samtalat om drömmar och intentioner, promenerat i solsken och vacker solnedgång. Borrat ner fötterna i sanden, badat i det läkande havet. Jag hittade också en vacker vit sten som fick följa med mig hem till Skövde från stranden.
Då hans son spelade i Elskilscupen som var nu under helgen i Helsingborg, åkte han för att titta på matcherna när sonen spelade. Därför har jag också varit i tystnad, i ensamheten. Jag säger som Astrid Lindgren sa:
Och så ska man ju ha några stunder att bara sitta och glo också…
Att våga göra något oväntat och spontant. Att säga JA till kroppens signaler. Att släppa tankar och bara få vara i nuet är oerhört läkande för kroppen. Det är att våga leva. Det är att ha huvudrollen i sitt egna liv.
Jag är så tacksam för denna helg. Tacksam för inbjudan och för att jag sa ja. Tacksam för upplevelserna och för att jag vågat leva i spontanitet. I en spontanitet som landade som en efterlängtad pusselbit i mig.
Det kom tårar när det var dags att säga hej då. Men jag känner att det var bra tårar. Läkande tårar som släppte den sista stressen i min kropp. Insiktsfulla tårar som också fick mig att fundera på vad som är viktigt på riktigt.
Om jag fick mersmak… absolut 😊
Livet är till för att upplevas och för att levas fullt ut.
All lycka och Kärlek till dig 💖
Kramar från Anki / AnnChi
💚 Till KONTAKTSIDAN
💚 Vill du få Inspirationsmejl från mig en gång i månaden? Anmäl dig då HÄR
💚 Vill du få alla mina inlägg när de kommer, plus lite extra? Följ mig på Patrion – Livsenergi med AnnChi