Dagens rubrik är en rubrik från en podd som jag lyssnade på i måndags. Inre & yttre resor med Benny Rosenqvist och Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt. Avsnittet handlar som rubriken pekar på – om Kärleken till dig själv. Att älska den man är. Helena Magdalena sa en sån vacker tankeställare som jag genast skrev ner i mitt reflektionsblock – Jag älskar alltid mig, men jag älskar inte alltid allt det jag gör. Visst var det mjuka och omfamnande ord till sig själv.
Jag har inte alltid älskat mig själv, utan det tog många år av självreflektion. Både inre och yttre helande tårar, sorg och ilska av tidigare trauman, innan jag kunde säga orden på riktigt. Alltså på riktigt, att jag verkligen menar orden jag säger rakt från hjärtat till mitt hjärta. Heart–to–heart connection till mig själv.
Ju mer jag älskade mig själv desto mer skalades också det yttre livet av. Nya livsdrömmar skapades och en annan sorts närvaro växte fram. Den inre och yttre stressen dunstade sakta bort, jag kunde börja andas lättare och friare. Ord som – Vad är viktigt på riktigt… Vem är viktig på riktigt – blev väldigt talande och tydliga.
De pratade i podden också om att leva ett vanligt liv, vilket de båda har med Kärlek till sig själva valt att inte göra… Istället har de valt att leva ett ”ovanligt liv”, att ta sig den viktiga tiden att sitta hemma i tystnad lite som rutin, lyssna inåt istället för till det yttre bruset. Dra vägledande kort, skapa, ritualer och ceremonier. Göra det som deras själar mår bra av.
Jag har testat att leva ett liv som i folkmun kallas ”vanligt”. Då tänker jag karriär, status ”villa, volvo och vovve”. Blundar jag ser jag ett snurrande ekorrhjul framför mig som aldrig tycks stanna upp. Det livet var i grunden inte självvalt. Jag har nog redan som liten känt mig lite ”ovanlig”… men då förstod jag inte riktigt mina behov för att kunna må mitt bästa jag, utan snarare ”det är ju så man bara gör”… det är ju så här man ska leva. Som sagt, jag har testat och det gick ju som det gick. In i väggen två gånger innan jag började förstå att jag inte är ”vanlig”.
Jag är högkänslig och samtidigt är jag också social och utåtriktad. Dessa i kombination innebär att jag har ett behov av självsamheten så att balansskålen inom mig inte tippar över. Jag har lärt mig en av mina livsläxor nu, jag behöver inte en tredje gång.
Jag har ett behov av att leva på ett annat sätt, om jag ska kunna må bra innerst inne.
I självsamheten, i tystnaden vågar också min kreativa sida komma fram, i bruset utanför blir den sidan lite vilsen, tillbakadragen och blyg. I självsamheten, det är då jag skapar mina smycken med budskap, det är då jag skriver mina texter och insikter som jag delar med mig av till dig. Att säga nej till det yttre handlar för mig om att sätta kärleksfulla gränser i mitt liv. För jag älskar ju mig, nu på riktigt.
Vi bär alla på olika ryggsäckar med olika upplevda erfarenheter och känslor. Ingen vet vad du bär på djupt där inne – En liten tankeställare att se varandras liv från olika perspektiv. Inte döma, inte värdera, inte peka finger, inte viska bakom ryggen… Oavsett om du lever ett vanligt eller ovanligt liv.
Kram bästa du 💚
Anki
Tack för att du läser. Vill du dela då blir jag glad 🌸
💚 INSPIRATIONSBREV (Alla blogginlägg nu direkt till din e-post)
💚 INSTAGRAM (Måndagstankar och annat smått och gott i livet)