Ibland börjar en berättelse på de mest oväntade platser. Som vid ett dukat bord med surströmming, mandelpotatis och tunnbröd tillsammans med tre grannar. I sällskap med nyfikna tankar, om att våga säga ja när livet faktiskt knackar på…
Förra veckan träffades jag, min granne Grethe samt två grannar (ett par jag sagt hej till, men inget mer än det) på en liten surströmmingsfest.
Vilken fin kväll vi fick alla fyra, med varierande åldrar från 54 – 92 år.
De ”nya” grannarna som flyttade in i huset för lite mer än ett år sedan var idag båda pensionärer. De hade rest mycket, både i arbetet och privat. Jobbat och träffat människor i ledarskapsutveckling, stresshantering, körsång, vandrat i fjällen, bott i olika länder… you name it, they have done it 😊 De här två fantastiska människorna hade bokstavligen tackat JA till allt vad livet erbjudit dem.
För några år sedan fick mannen parkinson. Trots begränsningarna fortsatte de att välja livet, men i en mer stillsammare form.
Kvinnan utbildade sig då till pastor och ”rörde om i grytan” (bokstavligen) med sin medmänsklighet och sitt varma hjärta. Att skapa en inkluderande värld där alla är lika viktiga. Sånt där som många bara säger, men där hon bokstavligen jobbade aktivt för det.
När de senare berättade att mannen alltid kom med morgonkaffet till kvinnan, trots en trilskandes morgonkropp då och då. Ja då klappade mitt hjärta lite extra. Min pappa som alltid kom med morgonkaffet till min mamma (tidigare inlägg -> Äkta kärlek rostar aldrig.
Även om livet utmanat dem, så levde de ett rikt liv med sina varma hjärtan. Tillsammans.
Denna kväll träffa jag några som ”talade samma språk” som mig. En underbar känsla som väckte hopp och inspiration.
När livet börjar viska
Morgonen efter när jag satt med mitt morgonkaffe, tända ljus och vägledande kort framför mig, funderade jag på den senaste tidens upplevda erfarenheter.
Jag har bland annat skapat två skrivna Astro-readings, där den ena handlade om modet att säga ja till livet och den andra om att våga gå sin unika väg, oavsett vad andra tycker, tänker eller menar.
Och två nätter innan surströmmingsfesten drömde jag om ett guldglimrande snäckskal som låg i vattnet, vid kanten av en sjö. Skalet var fyllt av glimrande pärlor i regnbågens alla färger. Jag ville så gärna plocka upp det vackra, men då det var en svart kant bakom snäckan vågade jag inte. Rädslan satte stop: ”Tänk om en späckhuggare plötsligt dyker upp i det svarta och tar min hand”. Tillslut bestämde jag mig för att plocka upp snäckan, men innan jag hann sticka ner min hand i vattnet försvann den ut i det mörka. Jag minns känslan när jag vaknade ur drömmen – Jag hade inte vågat tacka ja till det Universum, till det som livet erbjöd mig… Var det för sent nu?
Och så kom snäckskalet tillbaka
När Grethe sedan placerar ett guldskimrande snäckskal, fullt med sockerbitar framför mig under den trevliga surströmmingskvällen. Ett snäckskal som såg exakt ut som den i drömmen, där pärlorna bytts ut mot sockerbitar… ja, det väcktes så klart både känslor och tankar hos mig.
Nu när jag skriver orden hör jag Sanna Nilsen sjunga inom mig – Du dansar bort med någon annan, vänd dig om och stanna. Jag behöver dig…
Vågar jag lita på det jag ser?
Visst sätter såna här möten och känslor av synkroniciteter perspektiv på livet.
Jag tänker på de här tre fantastiska människorna som jag har fått möta. Mycket tack vare att jag bytte lägenhet med Skövde AIK. Klubben behövde en mindre lägenhet och jag en större. ”Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen” minns jag att jag sa till klubbchefen när jag boat in mig.
Jag tänker på astro-readingarna, på drömmen… att jag på något sätt kan känna en mjuk strykning över min rygg där Universum, livet viskar: ”åh du ska bara veta vad vi har för plan för dig. Ser du synkroniciteterna? Känn tilliten.”
Jag tror att vi är här för att lära, vi kanske inte alltid behöver veta vart stigen leder…
”Våga känn, älska och va nyfiken på livets oändliga magiska stigar”
Har du kanske också mött såna här små ögonblick? Sammanträffanden som nästan känns lite för perfekta för att bara vara en slump…
Finaste du, jag vill nu gärna lämna dig med en stilla fråga – Vad händer om du vågar säga ja till det livet försöker ge dig?
Med hjärtat som kompass – Anki
💚YOUTUBE – Luta dig tillbaka, blunda en stund och lyssna på dagens inlägg.
💚 Vill du få texten direkt till din e-post samt lite extra bonus då och då? Tryck då HÄR
💚Att läsa mina texter är gratis, men jag tar tacksam emot en donation via swish 070-6520974. (Skriv ”gåva”), Tack 🙏
💚Vill du dela inlägget och tipsa andra om min hemsida och det jag skapar, då blir jag jätteglad 🤗